You can take the fat out off the kid but can you take the fat kid out of the person
Lättnad - Det är känslan som överrumplade mig efter att få se min före-och efterbild på -34 kg! Skulle jag bli mer accepterad nu som individ?
You can take the fat out off the kid but can you take the fat kid out of the person?? Alla runtomkring började inse hur stor jag varit egentligen och alla fina komplimanger värmde och pushade mig vidare! Men samtidigt så är det SÅ svårt att än idag inte se mig som en tjock person! Alla älskade vänner och familj ser hur "liten" jag blivit men kan jag verkligen se det själv i min spegelbild? Att göra en GBP-operation är ganska omvälvande för personen i fråga och kan skaka om hela ens stabila grund!
Om du läser detta och är i tankarna på att vilja genomföra operationen så ska du veta DET ÄR EN SISTA UTVÄG! Du kan välja att ta kontroll över ditt eget liv och göra det den "naturliga" vägen, operationen är en snabb lösning men den kan skapa så pass mkt psykiska problem om du inte är förberedd på det som kan komma att ske efteråt! Det är stora omställningar...Glömmer aldrig pressen 6-8 ggr skulle man äta, 2 dl åt gången och 40 minuter varje gång? haha 2 dl? det är vad folk kokar till sig själv i ris idag och äter...nu snackar vi 2 dl flytande! Potatimos har aldrig smakat så bra efter 2 veckors flytande föda ;)
Men allt är inte motgångar jag har aldrig mått så bra som jag gjort efter jag valde att operera mig! Det sjuka är att jag verkligen kan säga jag började känna mig accepterad av samhället? hur jävla fel är inte den inställning?
Fat people aren't the problem society just got a problem with our weight!
Vad jag kan rekommendera är att man efter dem första 6 månaderna(största viktnedgången) är att man kontaktar sin vårdcentral och KRÄVER, nu snackar vi inte om att fråga utan KRÄVA, att få komma en gång i veckan och bli vägd! Jag gjorde misstaget och trodde mig kunna fixa allt ,"I'm queen of the world"-style, själv och träna, äta rätt och leva livet, men allt går inte som man vill och jag lät mig snabbt förfalla och gått upp 11 kg *ångest* MEN jag valde att ta tag i mitt liv igen och med en av mina äldsta och bästa vänner, Catty (bloggar www.catty.se) så sparkar hon mig i rumpan med träningen, jag har tagit kontakt med dietist och börjat gå och väga mig igen på min vårdcentral! haha och till min stora förvåning så hade jag gått ner 0,9 kg på en vecka! Detta kopplas då åter till mitt snack om den "naturliga" vägen att allt går om man bara vill själv!
Allt förändras inte över en natt..sätt små mål och få stora överraskningar istället!
Någon som har några frågor om operation med mera om allt som rör detta så är det bara att höra av sig!
Fattie-hugs to all my peepers! :D
Denna bjuder vi på ;)
2007-04-03 A new beginning!
Nej, jag ser inte dig som tjock
Gillar dig precis som du är
Du är människa du också....
Det är insidan som räknas!
Möjligtvis stämmer dem meningarna när det är familj och vänner som säger det, för dem känner dig MEN haha Bull-shit i dagens samhälle för känner inte folk dig så dömer dem dig oavsett var när eller hur du är!
Hur många ggr har man hört det som överviktig person? eller ska jag använda orden tjock, fet eller stor..finns så många definitioner idag och teorier att det är av eget val man får skylla sig själv eller genetiskt? Kan det vara så att vi är skapade olika men trots olika ideal så anses visa grupper i samhället inte passa in! Jag har aldrig låtit något stoppa mig även när jag vägde över 100 kg men det finns inte många som är lika hårdhudade som mig och jag ska inte ljuga, jag har gråtit min del av tårar jag också! Livet gör ont men when life bitchslaps you...you need to PUNCH back!
Kommer ihåg det som igår, satt på tåget till sthlm den 1 april 2007 med både glädje och oro i kroppen men tur var så ringde Catty stup i kvarten, "syrran" som blåste sjuksköterskan på uppvaket att hon var syster annars hade hon inte fått snacka med mig när jag vaknat...haha inte för att hon fick ut mkt vettigt mer än "GE MIG MORFIN"!
Anlände till sthlm och språk-krock med taxichauffören gjorde mig bara glad! :)
Väl framme på Ersta sjukhus blev jag mottagen med värme och dem var väldigt noga med att man skulle känna sig säker, inte lätt att sitta ensam som 20 årig 104 kilos klump på väg att göra en total U-sväng i sitt liv...tankarna snurrar! Men jag har aldrig ångrat mitt beslut att göra en gastricbypass-operation (magsäcksförminskning)
Folk måste förstå, dem som vill göra operationen och dem som anser det är en lätt utväg, att det är ett livsåtagande man går inte bara ner i vikt och mår fuckin la la-land utan det krävs planering av vad man ska och inte ska äta, mat-tider och mkt vatten och träning, ingeting är gratis trots en operation! Jag har alltid tränat på höga niåver inom innebandy, simning och fotboll och trots balanserad kost alltid haft en viktproblem, så man behöver inte vara STOR pga dålig kost!
Men nu är det 2010-06-08 (lill-kusses födelsedag) och även nya tag för mig efter a down-hill period! Börjat träna igen med Catty (part of my life since birth) och motivation till 120 %, finns så mkt att ta vara på! Kommer fortsätta skriva om mitt liv och vägen framåt och dagliga kampen som GBP-patient
Lägger upp en bild på resultatet!
Den första är innan operationen och den andra är innan en sista minuten halloween fest 6 månader senare efter operationen!
Gillar dig precis som du är
Du är människa du också....
Det är insidan som räknas!
Möjligtvis stämmer dem meningarna när det är familj och vänner som säger det, för dem känner dig MEN haha Bull-shit i dagens samhälle för känner inte folk dig så dömer dem dig oavsett var när eller hur du är!
Hur många ggr har man hört det som överviktig person? eller ska jag använda orden tjock, fet eller stor..finns så många definitioner idag och teorier att det är av eget val man får skylla sig själv eller genetiskt? Kan det vara så att vi är skapade olika men trots olika ideal så anses visa grupper i samhället inte passa in! Jag har aldrig låtit något stoppa mig även när jag vägde över 100 kg men det finns inte många som är lika hårdhudade som mig och jag ska inte ljuga, jag har gråtit min del av tårar jag också! Livet gör ont men when life bitchslaps you...you need to PUNCH back!
Kommer ihåg det som igår, satt på tåget till sthlm den 1 april 2007 med både glädje och oro i kroppen men tur var så ringde Catty stup i kvarten, "syrran" som blåste sjuksköterskan på uppvaket att hon var syster annars hade hon inte fått snacka med mig när jag vaknat...haha inte för att hon fick ut mkt vettigt mer än "GE MIG MORFIN"!
Anlände till sthlm och språk-krock med taxichauffören gjorde mig bara glad! :)
Väl framme på Ersta sjukhus blev jag mottagen med värme och dem var väldigt noga med att man skulle känna sig säker, inte lätt att sitta ensam som 20 årig 104 kilos klump på väg att göra en total U-sväng i sitt liv...tankarna snurrar! Men jag har aldrig ångrat mitt beslut att göra en gastricbypass-operation (magsäcksförminskning)
Folk måste förstå, dem som vill göra operationen och dem som anser det är en lätt utväg, att det är ett livsåtagande man går inte bara ner i vikt och mår fuckin la la-land utan det krävs planering av vad man ska och inte ska äta, mat-tider och mkt vatten och träning, ingeting är gratis trots en operation! Jag har alltid tränat på höga niåver inom innebandy, simning och fotboll och trots balanserad kost alltid haft en viktproblem, så man behöver inte vara STOR pga dålig kost!
Men nu är det 2010-06-08 (lill-kusses födelsedag) och även nya tag för mig efter a down-hill period! Börjat träna igen med Catty (part of my life since birth) och motivation till 120 %, finns så mkt att ta vara på! Kommer fortsätta skriva om mitt liv och vägen framåt och dagliga kampen som GBP-patient
Lägger upp en bild på resultatet!
Den första är innan operationen och den andra är innan en sista minuten halloween fest 6 månader senare efter operationen!
